Cash is King

Mina upplevelser, alltså vad jag får ut av dessa, av i stort sett allt som jag upplever är beroende av hur mina förväntningar ser ut. Jag är knappast unik i det påståendet, men så är det i alla fall.
När filmen om Johnny Cash, Walk the Line, kom ut var mina förväntningar skyhöga. Jag var helt säker på att detta var årets film, helt utan konkurrens. Det var väldigt länge sedan jag hade så pass höga förväntningar på någonting över huvud taget. Självklart, men väldigt förvånad, fick jag lov att konstatera att den här filmen inte infriade mina förväntningar. Detta berodde framför allt på att det förekommer klara historiska fel, samt en relation till Dylan som klart måste ifrågasättas. Jag var minst sagt besviken.
Nu är jag inte en person som bara ger upp. Min ställning var denna: Den här filmen måste vara bättre än så här! Så jag såg den igen, och igen. Hela tiden försökte jag koppla bort mina förutfattade, skyhöga föreställningar.
Igår kväll såg jag den igen. Jag måste säga att filmen växer desto fler gånger man ser den. Musiken är helt underbar och den varieras oftast väldigt bra till stämningen. Detta kanske blir tydligast då Dylans Highway 61 spelas, samtidigt som Cash försöker låtsas som om allt är bra. Om man låter bli att se filmen som en berättelse om den historiska personen Johnny Cash, utan bara tar den för vad den är, dvs. en grym musikfilm, så blir den riktigt bra. Så pass bra att jag sitter och sjunger med.
Det fina med just den här rullen är, att man lyckas med att kombinera en helt okej film, med musiken från en utav vår tids största musiker. Det är definitivt inte årets film. Ska jag vara ärlig tycker jag att det oftast finns mer "nerv" i t.ex. en Beck-film. Men då pratar jag endast om filmen. Istället skulle jag vilja påstå att detta är årets bästa kombination film - musik. Kanske ingenting att peta igång när familjen ska ha myskväll, men en helt utmärk film för ett gäng musikintresserade killar, som alla innerst inne vet att "det kan vara jag en dag...". Hade jag kunnat se min egen blick igår kväll, skulle jag antagligen ha skrattat gott åt mig själv, men det spelar ingen roll. För jag vet att...
Jag vet inte om filmen fortfarande går på bio, men det brukar ju gå att fixa fram den på lite andra sätt också. Mitt råd till dig är att se den. Inte en gång, utan så pass många gånger så du kan replikerna i förväg, för det är den värd. För när allt kommer omkring så vet vi alla, att Cash is King.

Nu ska jag gå ner på stan för att se vad de tar för en helt svart kostym, med en tillhörande svart skjorta. Ha det!