Medges ej

En frusen, snöig, ung man kommer in i en ICA-butik. Desperationen och tröttheten i hans ögon kan ingen ta miste på, endast nikotin och koffein kan möjligen bota. Dagen har varit lång och hård, flera timmar är bortslösade på lögner som inte ens de mest konspiratoriska personer skulle tro på. Här kommer du som läsare in i berättelsen.
Det har redan blivit mörkt ute, och den svenska vinterbitterheten är på väg att nå sitt klimax. Ett paket kaffe och en dosa snus är medicinen för att rädda kvällen.
- 74 kronor, säger den unga kassören, med en biton i rösten som egentligen talar om att han skulle göra vad som helst för att slippa sitta här.
Med en av kyla och avsaknad av diverse kemiska livsämnen darrande hand, drar den unga mannen sitt VISA-kort genom kortläsaren. Han slår koden, som i det närmaste kan representera en nyckel till ett friare liv.
- Det står "Medges ej" förklarar kassören, precis som om den unga mannen inte kan läsa själv.
Och det är väl klart som fan att det inte medges. För varför skulle det göra det? Tankarna åker karusell i den unga mannens huvud, och landar likt ett Boeing-plan på en väl upplyst landningsbana. Var det värt det? En flaska halvblaskigt vin för 200 spänn, på en middag som ändå var trevlig? De tre sista ölen varje kväll på krogen? Allt dekadent kollektivt smygsupande när det vankas samkväm? Svaret är givet, inte för att det är det bästa, utan för att det är det enda. Självklart var det värt allt! Livet levs utanför det fort där man är inlåst. Det är åtminstone den sanning som han väljer att tro på. Men det finns ett problem. Egentligen inte för den unga mannen, där har svart blivit vitt. Problemet ligger i kassörens blick, när han tittar åt den växande kön, samtidigt som han projicerar förklaringen till varför de får stå där. "Det är inte mitt fel, det har bara uppstått ett litet problem här, som jag rimligen inte kan råda över. Mannen här har nämligen inga pengar att betala med..."

I väntan på CSN - Erik