Sommaren är här

Det är vad folk säger till mig, det är vad SMHI:s hemsida handlar om, och det är vad SVT-leendena vill göra gällande. Jag går inte på sånt skitsnack, inte i normala fall, och synnerligen inte i detta högst onormala fall. Sommaren är här när jag inte längre kan förneka det, när jag svettig går omkring i kalsonger och när lusten att bada blir så överhängande, att jag trotsar min kropps egna vilja, och kastar den i det iskalla vattnet.
Igår kväll, dvs. idag morse, kom sommaren över mig, men inte i form av iskallt vatten eller svettdroppar längs ryggen. I år anlände sommaren genom vetskapen att livet pågår, när jag försöker sova.
På vintern är det annorlunda. Då kan man helt obehindrat läsa ett kapitel till, spela ytterligare en låt och göra en sista nattmacka, och ändå ha natt kvar när man slutligen sluter sina ögon. Om man vid denna tid på året ens tänker tanken "jag tror jag är lite hungrig", så har natten bytts mot dag. Ljuset är så pass påtagligt, att man omöjligen kan ignorera det. Gilla läget kanske låter väl bittert, då hela ens övriga resa genom året just går ut på att komma till sommaren, men det är ändå vad man som nattmänniska måste göra. Antingen det, eller så får man sluta sova. Och det kanske inte är ett genomdåligt alternativ, i alla fall inte om man vill ha allt. Soluppgång, morgonsol, middagssol, kvällssol, solnedgång och slutligen solfrånvaro. Livet som nattälskande sommarmänniska ter sig aningens besvärligt, men jag antar att det är värt det. För solen är påtagligt vacker strax innan den kommer över kanten, och det gör den en liten stund efter 04.00.

Livet levs i brytpunkterna - Erik