1976, dvs. tre år före all god musiks och litteraturs död, skrev Ulf Lundell sin debutroman, "Jack". Det är en bok som kommit i otaliga nyutgåvor, och den jag precis har avslutad blev tryckt 2004 i den norska staden Trondheim. Jag tillhör de människor, som innan jag sätter tänderna i en bok eller film, vill veta vad andra har tyckt om den. Visserligen följer jag inte nödvändigtvis deras rekommendation (läs inte alls), varför det kan vara knepigt att förklara anledningen till att jag läser dessa högst subjektiva synpunkter. Jag tänker inte gå in närmare på detta, utan avfärdar allt som tvångshandling.Vad jag dock ska gå in närmare på, är intrycket man får av den här publikationen av Jack. Vad som först slår mig när jag ska pynta 60 spänn för den, är hur oerhört fult omslaget är. Det går delvis att se på bilden här intill, men är än värre när man faktiskt håller den i handen. "Kan det här verkligen vara boken jag fått rekommenderad ?" frågar jag mig själv. Men, som det heter, man ska inte döma boken genom omslaget. Om man då, så som jag i allmänhet gör, läser lite på bokens baksida, just för att få några fler subjektiva röster om vad man kan förvänta sig vad gäller läsupplevelsen, torde man bli avskräckt. Som fjärde omdöme, räknat uppifrån, återfinns Christina Åkermans (Kvällsposten) dito. Det lyder som följer: "Romanen är tämligen ointressant".
- Va?!! Kan man trycka gör så om man har för avsikt att tjäna kulor på den? Mig veterligen, är detta ganska ovanligt. Men visst, har man redan gjort sig rik som författare och musiker kanske man kan passa på och vara lite rolig? Det är ju inte direkt någon doldis vi snackar om, och då menar jag både boken och författaren.
Kanske är effekten till och med den motsatta? Kanske är det här den bästa kritik Jack kan få? En kritiker som inte förstår (eller snarare; en kritiker som inte förstod), och som samtidigt målar upp Lundell på himmelen bredvid den största, bredvid Jack Kerouac. Initialt känns det ju väldigt fel av utgivaren att plocka fram den negativa kritiken, men det är ett medvetet fel. Jag går på det en kort stund, för att sedan se ett sista desperat försök att vara ickekonventionell, jag ser ungdomsrebellens sista dödsryckning.
Men det är skit samma. Jag vill gå på det, jag vill att även min upplaga av Jack, av 2004-års modell, ska vara farlig och ge mig det jag tror den gav människor som läste den 1976. Jag vill att den ska andas den, så som jag har förstått det, goda och rebelliska 70-talsluften och jag inser i samma stund att det kanske inte var exakt så, men för mig som inte var med, är det så. Och framför allt - det är en bra bok. En parallell till den gode Martin Luther kan vara på sin plats. Jag säger som han sa om bibelns apokryfer: det är god och nyttig läsning.
Jag läser Lundell Ulf Lundell har du läst honom nån gång? - Erik
